Det är sånt här som sker i länder utan kungafamilj, tänker jag när jag cyklar förbi Berlin Zoo och Knut-kön. Vart land skapar sina gosedjur.

   Knut ska fylla sex månader och om han hade varit uppfunnen av en författare som John Irving hade han snart ätit upp mannen med nappflaskan - Thomas Dörflein som inte viker en meter från hans sida.

   Men Knut är inte protagonist i en bra roman utan helt sann. Och ändå så osannolik.

Så osannolik att han efter sin födsel satt igång ett aktierally utan like. På två dagar efter hans första framträdande gick Zoo-aktien upp med 7 procent. Jo, för han visas upp två timmar om dagen för en smått hysterisk publik. Över påsken sågs han av över hundratusen människor. 

Paris Hilton kan slänga sig i väggen, läkarna kallar det Stendahl- syndromet när småflickor svimmar när de får syn på sin tids Michelangelo. Frågan är vad klockan är slagen när det inte är en Elvis som vickar på höfterna längre utan en isbjörn?

Knut föddes 5 december. Hans mamma Tosca var en cirkusbjörn som under tjugo års tid hoppat genom brinnande ryska rockringar innan hon fick lite frid på Berliner Zoo. Uppenbarligen kunde hon ha tänkt sig ett bättre liv för sin son då hon omedelbart efter förlossningen stötte bort Knut.

   Då hoppade emellertid ett nappflasketeam fram och började bråka med djurrättsaktivisterna. De senare menade att det var artvidrigt att hålla liv vid en isbjörn med kuvös och bitring. Ge honom en spruta. Och det tyska folket skrek rätt ut.

   Zoo vann och jag tror, svenska som jag är, att Tosca hade en postnatal depression, och kanske hade Socialtjänsten i Sverige hittat en stödfamilj för allihop och hållit tummarna att ingen av de vuxna var pedofil.

   Men här har man lite mindre känsla för vårt slags tänkande. 

Tyskarna håller ju bevars precis på att införa föräldraledigheten. 

Och Knut kan man använda till mycket.

Han har en egen blog minsann där han berättar om livet som superstar.

När han fyllde tre månader kom kamerateam från hela världen, över tusen ackrediterade journalister.

Han blev snabbt varumärkesskyddad sedan handeln med vita nallebjörnar ökat dramatiskt. Han har även huvudrollen i en osannolik dokusåpa där han här för leden blev indirekt anklagad för mord. Pandan Yan-yan  i buren intill föll plötsligt död ner. Hon stod inte ut med stressen kring Knut- kön. Elaka tungor menar dock att hon bara var avundsjuk.

Det gäller att vara gullig om man ska överleva. Hade sälarna i Nordsjön sett ut som torskar hade ingen brytt sig.  Knut är gulligare än Yan-Yan.

Men det bisarraste är skolpolitiken.

I skolorna klipps numera inga fredsduvor utan man pratar om Klimatet och förstår att om vi inte släcker lamporna eller slutar tvätta öronen eller vad man nu förväntar att en åttaåring ska kunna bidraga med, så finns det inget isberg för såna som Knut att leka på. Allt smälter och lille Knut simmar förtvivlat runt i ett evigt hav utan en enda liten isbit att gå iland på. Och alla drunknar tillslut. Så att vi har så fint väder just nu är inget att vara glad över. Så lägger man pannan i djupa veck och åttaåringen kan varken somna eller gå till attack mot det befängda ansvaret det pådyvlas i vår pedagogiska nit.

Gör man så i Sverige också? Skräckpropaganda och klimatundervisning och Gud hjälpe oss. Då har vi oss själv att skylla.