15. 12. 2005 - Kärlekens regnbåge som julkort

Kunde jag ta ett piller mot olycklig kärlek så skulle jag göra det. Vem har inte tänkt så?

  Varför saknar jag så bittert fortfarande: Är det verkligen Mannen jag sörjer? Eller är det Vännen? Brodern?

  Enligt Emeritus, i Läkartidningen vecka 50, kan neurovetenskapen numera fastställa tre kärlekars upprinnelse i våra hjärnor. Och Frau doktor Nilsson nickar instämmande och säger att redan de gamla grekerna förstod. De hade tre ord för kärlek: eros, agape och filia.

  Jag blir upprymd när de två språken - humaniora och naturvetenskap - beskriver samma verklighet.

  Med den nya forskningen kan lögndetektortesten slänga sig i väggen och privatdetektiven stänga butiken. Kör in alla bedragare i PET- kameran bara. Där avslöjas vi. För kärleken syns i hjärnan. Och den har olika färg.

  Man har visat försökspersoner fotografier och det ger olika utslag i hjärnan beroende på vilken slags kärlek det handlar om. Om man vill älska med den andre, eller storhandla eller rent av samtala. Säkerligen kan man med tiden förfina instrumenten och hitta ännu fler varianter på längtans uttryck.

   Vore inte det ett utmärkt julkort till etablissemanget? Ett hjärnfoto till alla dem som är så förblindade av sin normalitet att de inte har en aning om vilket förtryck de utgör. Titta! Så här kan det också se ut! Eller rent av så här! God Jul! Tamejfan!

  Då blev det plötsligt omöjligt att ge Någon Annan skulden för att det börjat stinka under locket i den konservburk som man kallar för äktenskap. Även det har sin färg.

  Men hämnd åsido, det verkligt sorgliga är att den sexologiska forskningen är så åsidosatt inom medicinen.

  Samtidigt som Ottar fyller hundra år så lägger man ner sexologiska enheten i Uppsala. Och sex- och samlevnadsundervisningen försvinner från lärarutbildningen. Det är ironiskt att kunskap om sex bara gagnar juristerna (läs: avarternas straffsatser) eller kapitalet (läs: porr) när det stora flertalet fortfarande går omkring med frågan: Är jag normal? Får jag lov att känna som jag gör, leva som jag önskar? Får jag lov att vara jag?

 Vem vinner på att fortsätta ställa kulturella konstruktioner mot tidlösa begrepp, när de tvärvetenskapligt kunde överlappa och stödja varandra.

  I alla fall inte de neurologiskt sjuka, de som tvingas medicinera och behöver förstå exakt vad som blir rött och vad som blir svart i hjärnan när man tillför dopamin. Eller värme från en levande människa.

 Också kristna behöver sexologisk kunskap så länge de tror att man måste be Gud om förlåtelse för de tankar man har i huvudet. Som sagt syns även kristen agape på fotot - innerligheten som äkta vara, inte bara som gudstjänstkrusidull.   

  Nej, det är varken ”syndiga” tankar, kärlek eller tvärvetenskaplig forskning vi ska värja oss för. Utan vad vi gör med dem.

  Och det är politiska beslut som styr. Frågan är när besluten ska vägledas av kunskap istället för av trender.