03. 05. 2004 - Världsnyheter från Kebabstället

Av den totala skattelitteraturen i världen är 60 % tysk.

   Jag upprepar; av alla sidor som skrivits om skatteregler och därtill hörande undantag är 60 % tyska. På hela jordklotet. Det är en fantastisk siffra att tänka på i deklarationstider.

  Det får jag mig till livs hos Opa.

  Opa är muslim från Libanon och heter naturligtvis inte Opa utan något annat som jag inte kan stava till. Han har en Kebab runt hörnet och där slinker jag in om jag vill veta något om världsläget som inte serveras mig från tysk TV. Han bjuder på te och har inga hämningar när det gäller att ringa in nationalkaraktärer.

  - Tyskt, säger han och himlar med ögonen. Så många tyska paragrafer.

  - Hur vet du det, frågar jag, med munnen full av falafel.

  - Det sa dom på ”Vem vill bli miljonär”. Dessutom har jag en restaurang, säger han och en indignerad rynka far över pannan.

  Han bjuder alltid på te. Den levantinska omtanken tar sig det uttrycket. Opa tar alltid fram en vit plastpall och häller upp te till mig. Te till en främling.

  - Om Bush inte tar sitt förnuft till fånga kommer varannan unge i Mellanöstern döpas till Bin Laden, säger han också. Bara så att du vet.

  Jag dricker mitt te. Han är röd i ansiktet av förtret.

  Jag får mig mycket till livs hos Opa. Han sitter inne med ett annat slags information än de gängse tyska medierna tillhandahåller. Hur man skapar hat och konspirationsteorier. Det vet han. Och hur man gödslar på förtvivlan.

I dagarna är det inte så mycket tyskarna han svär över. I dagarna är det amerikanerna.

Och jag undrar alltid hur länge jag kan sitta och bara lyssna, och när jag ska börja käfta tillbaka och bli lika röd i ansiktet som han. Vad händer den dagen han slutar berätta?

Så jag tiger. Opa säger att det är svenskt. Han har kusiner i Växjö, så han vet. En svensk tiger. En svensk tiger i Bullerbyn. Eller byter samtalsämne

I motsats till de övriga Förbundsländerna har Berlin beslutat att gå sin egen väg beträffande muslimska kvinnors huvudbonader i offentlig förvaltning. Här skrivs inga franska lagar. Nej, Berlin stoltserar med att de nya lagarna ska behandla alla religioner lika. Inga muslimska slöjor, inga judiska kippor, inga kristna kors. Ingen Gud i offentlig förvaltning, vare sig som religiöst smycke, politisk signal eller patriarkal symbol. Det kommer att bli ännu fler tyska paragrafer, vad tycker han om det?Opa skakar på huvudet och skickar mig till Hamam.

Hamam ligger på en parallell gata och är ett turkiskt kvinnobad. Det påminner lite om en bysantinsk kyrka. Söta oljor i doftkrus, skälvande stearinljus, ångor, dunst och ande. Det målade kaklet ser ut som fantastiska mosaiker. Kraftiga massöser skrapar skiten av mig så det rasslar på marmorgolven. 

  Efter peeling och bastu sätter jag mig runt bordet med fjorton olika sorters söta kakor och betraktar de nakna kvinnorna intill, deras tunga kroppar, deras krämer och pincetter, och framförallt slöjorna som hänger i böljande rader i omklädningsrummet. Slöjor. Inte en enda stringtrosa.

  Det är så mycket jag vill veta. Är slöjan en möjlighet, en begränsning, ett skydd? Jag är lika  nyfiken som blyg, vet inte var jag ska börja. Tänker att det är bäst att vara försiktig.

  - Blir det inte svettigt, frågar jag tillslut kvinnan som filar fötterna intill. Jag menar där under slöjan?

  Då slutar allt noppande och smörjande runt bordet. En nagellackspensel glittrar röd. En rakhyvel glimmar. Och de skrattar. De skrattar så att stearinljusen under mosaikerna fladdrar.