Båten (2022)
”Ada låg i kojen och stirrade upp i taket. Hon försökte tänka försonande tankar. Upprepa dem tyst för sig själv. Vi är sex kvinnor på en båt mitt i världens stora ocean. Vi gör vårt eget sötvatten från det salta, våra solceller omvandlar ljuset till ström, vi kan laga såväl toaletten som citronmarängtårta. Och varandra.”
Sex kvinnor samlas i Kapstadens hamn för att segla över Atlanten. De är fullständiga främlingar för varandra. De flesta är över femtio, på andra sidan om karriär och familjeliv. En all female crew. En ovanlig syn i en mansdominerad båtvärld. Men förpliktigar det? Och i så fall hur?
Tillvaron är saltstänkt och vindblåst, på en gång bedövande vacker och frustrerande futtig. Exponerad. Livsfarlig, om någon skulle göra fel.
Flykt, förlåtelse eller en förbjuden önskan om frihet: var och en har sitt skäl till att söka äventyret. I takt med att S/Y Malina rör sig genom vågorna blir den trånga båten en scen där det som besättningen bär inom sig spelas upp.
I kontakt med elementen – stormen, havets djup, himlens väldighet – faller fernissan snabbt av.
Vilka blir vi då?
Den första kvinnan (2019)
Sara Lander är utvald. Försvarets tolkutbildning har äntligen öppnats för kvinnor och Sara är en av två, i en klass full av manliga meniga. Kalla kriget är över, men de unga löftena sitter fortfarande under vindskydd i skogen och böjer ryska verb. Landet i öster är alltjämt en opålitlig granne.
Två decennier senare är Sara korrespondent i Berlin, kontroversiell men alltid läsvärd. Putin bedriver imperiets expansiva politik, Krim är under ryskt styre, trollfabrikerna pumpar ut desinformation och kampen om sanningen finns överallt där nyheter förmedlas.
Sara skriver allt spetsigare om Sverige, på ett sätt som väcker ryssarnas intresse. I den nya tiden är allt i förändring och lojaliteter kan skifta över en natt. Så kommer ögonblicket då uppvaktningen blir konkret. Skulle hon vilja rapportera för den regimtrogna kanalen som går emot västerlandets konsensus om vem som är ond och vem som är god?
I Sara Lander har Lotta Lundberg skapat ett inträngande porträtt av en kvinna som avskydde förenklingar, men också drogs till äran och berömmelsen. För att förstå historiens gång, och sin egen roll i den, krävs självrannsakan och mod. Men hur tar man ansvar för det man gjort?
Timme Noll (2014)
Berlin 1945. Författaren Hedwig Lohmann är på väg ut ur den sönderslagna staden till ett kloster. Något år tidigare har hennes dotter gjort en helvetesvandring. Var finns hon nu? Lever hon?
Blidholmen 2004. Ingrid har gett upp sin praktik och flyttat till skärgården för att vårda sin sjuke man. Men på ön finns också Hanna, författaren som på ett omärkligt sätt har kilat in sig mellan makarna och vänt allt på ända.
Uppsala 1983. Isa klipper sönder sin docka och hamnar hos en psykolog. En dag bestämmer hon sig för att göra Det Stora Terapispelet. Om man hamnar på fel ruta får man gå i Kaos, men det finns sätt att laga världen.
Skickligt flätar Lotta Lundberg ihop tre röster på ett sätt som för tankarna till Timmarna. Timme noll betecknar krigsslutet, men också en mänsklig erfarenhet av att stå i sin egen ruin. Vad får en kvinna göra? Vad är det mest förbjudna? Får man som människa en ny chans när det allra värsta redan har hänt?
Och Gud skapade människan
– noveller inspirerade av Bibelns berättelser (2014)
Så länge Bibeln har funnits har den på olika sätt utmanat människor. I boken ”Och Gud skapade människan” har tolv författare, bland andra Majgull Axelsson, Lotta Lundberg och Göran Greider, skrivit varsin novell inspirerad av Bibeln.
”Och om jag inte hade varit en stor stark man hade jag velat falla i gråt, inte för att hon vill ha mig på något annat sätt än det jag är, utan för att jag allt oftare blir överfallen av känslan att det verkligen bara är jag – bara hon och jag – som vet hur det skulle kunna vara. Att vi är de enda som har varit där, men att längtan blir allt dimmigare och snart vet vi inte längre vad vi ska återskapa. Det är försent. Vi minns inte mer. Och det gör mig riktigt rädd, inte feg, utan panikslagen. Tänk om sanning inte kan läras utan faktiskt måste kännas igen.”
– Ur novellen ”Adams äpple” av Lotta Lundberg
Ön (2012)
Långt ute i Söderhavet ligger ön. I eget majestät, bort- glömd och paradisisk under palmerna. Där arbetar Olivia, en svensk läkare, sedan tjugo år i sjukstugan. Hon har blivit en självklar del av ön, älskar Taip men deltar även i danserna på Udden. När turister från en lyxkryssning anmäler sexuella övergrepp på ön skickas
Christian, en brittisk socialchef, dit för att utreda sanningen bakom anklagelserna. Under några heta månader kommer allas föreställningar om frihet, sexualitet och skuld att ställas på sin spets. Ön är en av Samväldets sista kolonier i Stilla havet. Vems är paradiset? Och vem kan lämna förställningen om det?
Lotta Lundberg bor och arbetar i Berlin sedan 2004. Hon debuterade 1998 med romanen Låta sig hända. Hon har sedan dess skrivit ytterligare tre romaner, samt en samling essäer. Hennes senaste roman, Skynda, kom och se (2006) hyllades av kritikerna och gav henne Albert Bonnier-stipendiet. Hennes böcker finns översatta till flera språk.
Visklek (2011)
Barndomens visklek, där några ord viskades i ett öra och många viskningar och öron senare blev ett helt annat budskap, har fått ge namn åt Lotta Lundbergs essäsamling. I de associativa texterna pågår viskleken som ett samtal inom författaren själv om verklighet och fiktion, tro och tvivel, och mynnar i ett brandtal för konsten.
Hela tiden återkommer hon till skönlitteraturens möjligheter, de gåtfulla gliporna och kraften i mellanrummen, vare sig det är en garderob i Uppsala, exilens Berlin eller sprickan mellan texten och den som läser.
Det finns en plats dit man kan gå om man vill ha en uppgift. Det är ett mellanrum innan det okända. På den platsen blir 28 futtiga bokstäver i olika formationer världar som lever egna liv och samtidigt speglar en skärva av mitt. På den platsen blir jag jag och min växt gör en skillnad. För mig är det en helig plats. Och ibland tror jag att om Gud bor någonstans – så är det där.
Lotta Lundberg bor och arbetar sedan 2004 i Berlin. Hennes fjärde och senaste roman Skynda, kom och se (2006) fick lysande recensioner och översattes till flera språk.
Tyskland berättar – Den mindre halvan av världen (2007)
När den första floden Wende-litteratur (litteratur kring Berlinmurens fall) lagt sig övergår glädjeruset till sorgesång. Och för en tid tar de självbiografiska texterna vid. Man väntar med spänning på den Stora Återföreningsromanen.
Tjugo år senare är inte längre Tyskland en delad nation, allt är fortfarande samma men ändå nytt. Och författarna rör sig kritiskt och nostalgiskt över alla slags gränser; nationella och internationella, historiska och politiska. Det finns inte längre några vattentäta skott mellan form och innehåll där den så kallade engagerade litteraturen lyfts fram på bekostnad av den formmässigt inriktade litteraturen. Skillnaden mellan liv och text suddas ut. Livet sker i texten. Litteraturen ger livet liv. Man anar en blygsam syntes mellan ande och vilja. Det finns ett hav av längtan. Om det berättar författarna i den här antologin. Där de alla bär sin egen hink över sandbankarna.
Ur Lotta Lundbergs förord
Urval: Lotta Lundberg Författare: Zsuzsa Bánk, Tanja Dückers, Ines Geipel, Annett Gröschner, Katharina Hacker, Gregor Hens, Wladimir Kaminer, Georg Klein, Judith Kuckart, Katja Lange-Müller, Terézia Mora, Inka Parei, Gabriele Riedle, Ralf Rothmann, Lutz Seiler, Yoko Tawada och Alissa Walser.
Skynda, kom och se (2006)
Från förnedringen på nöjesfältet i New York flyr dvärgarna Glauer och Ka med båten till Europa. I det kultiverade Tyskland hoppas Glauer kunna förverkliga sin dröm om att leda ett seriöst teatersällskap, och Ka vill glömma de förödmjukande läkarundersökningarna där hemligheten om hennes kön avslöjats. I kabarékulturens Berlin lär de känna den ensamma Nelly med ryggvärken, och Verner, världens minsta man.
Men året är 1933, Hitler har tagit makten och eutanasiprogrammen börjar ta form. Våldet och rädslan driver dem vidare. Tillsammans med ytterligare en grupp luggslitna cirkusdvärgar tar de sig till Stockholm. Nöjesparken med det vackra namnet Gröna Lund kan väl inte vara annat än en fristad…
Skynda, kom och se är en omskakande skildring av trettiotalets stämningar och utopiska idéer – och en berättelse om skam, vänskap och längtan efter ett liv bortom klassificeringar, i värdighet.
Allt jag vill ha (2003)
Det är likvaka i Belfast. I kistan på bordet ligger Sofias pappa, den beundrade och kontroversielle medlaren i fredsprocessen på Irland. Varför dog han och vem var han? Och varför väntade han i femton år innan han hörde av sig?
Det är många frågor som väcks hos Sofia när hon som tonåring kommer till Irland. Hon har vuxit upp hos sin enastående mamma i det förnuftiga Sverige; nu möter hon den omtumlande blandningen av politik och religion och tradition i livet bland människorna i byn Ballyvoreen.
Och hos släkten i Belfast. Hon får bo och arbeta hos pubägaren Mrs som vakar över allt som händer i byn, och hon hjälper till hos Doctor Maloney som driver Bed and Breakfast, älskar opera och lär henne att be. Hon blir vän med Sally, vars bröder sitter i fängelse, och Sean, slaktarsonen som drömmer om at bli poet.
Med värme och insikt och ett stort mått humor skildrar Lotta Lundberg en ung människas upplevelser och avgörande erfarenheter. Hur blir man sig själv undrar Sofia, omgiven av alla dessa motsägelefulla sätt att leva? Och är vi ansvariga för dem vi hör ihop med?
Färdas på en blick (2001)
I samband med en abort rämnar tillvaron för gymnastikläraren Laura. Hon beger sig till Ungern, hennes andra hemland, varifrån hennes föräldrar flydde 1956. På vägen gör hon ett uppehåll i Wien, där hon lär känna diplomatparet Håkan och Marianne. Ett förvirrande triangeldrama utspelar sig mellan dem, och Laura blir kvar under några intensiva sommarmånader. Kanske kan förälskelsen hjälpa henne att finna en riktning i sitt liv. Eller är hon bara en bricka i ett sjaskigt spel?
Färdas på en blick är en starkt levande berättelse om längtan och moderskap, om kvinnlig sexualitet, åtrå och otro.
Liksom i Lotta Lundbergs debutromanen Låta sig hända tar huvudpersonens sökande efter identitet och växt vägen över relationen till en annan kvinna.
Låta sig hända (1998)
Vid tiden för den tyska återföreningen skriver artonåriga Ylva en uppsats om Berlinmuren och hennes medelålders lärare Marit blir djupt berörd. Minnen från hennes tyska barndom väcks till liv, också skuldtyngda minnen av fadern som försvann i kriget. Under sken av en skolresa far de ensamma till Berlin. Förtroligheten och den erotiska spänningen ökar mellan de två kvinnorna, inre och yttre murar rivs – och ingen av dem är medveten om de konflikter som kommer att följa.
Lotta Lundbergs roman är gripande och rolig, ungdomlig i tonfall och blick på världen, mogen i tanke och människosyn – en engagerande debut.