När gullade du med en höna sist? Eller hade en kalkon i sängen och myste lite, kanske en tupp?  

  Bara så – i princip – smittar fågelinfluensan. Slaktare och plockare och bönder bör vara försiktiga. Vi andra kan ta det lugnt. Vi behöver inte avboka resor eller förse alla som står i köttdisken med munskydd när de ska hämta barnen på dagis. Vi behöver vare sig avskaffa påsken eller äggen.

  Varför säger ingen så? Bara så.

 Nej, för på det kan det inte tjänas lika mycket pengar. Ju mer snack, desto mer pengar kan någon tjäna. Och det man tjänar allra mest pengar på är människors rädsla. Okunniga, rädda människors irrationella känslor är en guldgruva. Det vet var chefsredaktör. Det vet varenda liten journalist. Det vet politikerna.

  Emeritus försökte, på den galna ko-sjukans tid blev han intervjuad av en Tv-journalist med stort hår. Han hade lusläst journaler (läs: forskat i många år) om Creutzfeldt - Jakobs sjukdom och försökte på sitt lågmälda pedagogiska vis framför kamerorna kommentera en lång utredning från England som i korthet inte kommit fram till någonting. Slutsats: Ingen panik. Men det gillades inte. Hon med håret visste bättre, hon hade ett uppdrag: Hon sa: Bäsa inte storyn (från franskans baisse: prisfall). Så där stod han med skägget i brevlådan och Gud vet hur han tog sig ur den intervjun.

   I Tyskland bäsas ingen story, var så säker.

  I Bayern har någon uppfinnarjocke byggt den första mobila elstötsanläggningen. Den kostar en miljon kronor och i den kan man avliva 4000 fåglar i timmen (!). Den bayerske hälsoministern Herr Schnappauf har tagit skattemedel och slagit till. Han stoltserar på första sidorna .”Vi har optimerat utrustningen”, säger han, ”Bayern står beredd”.

 Vilket naturligtvis hetsar de andra femton förbundsländerna att snarast göra något åt saken.

  Man tar sig för pannan. För detta har varken med medicin eller med hälsa att göra. Här ligger helt andra hundar begravda. Handelspolitik, Turkiets medlemskap i EU, Uppfinnarjockes AB - listan kan göras lång.

  Och man verkar ha glömt alla de tyska bönder som begick självmord av skam och förtvivlan på nittiotalet. Efter att man helt i onödan avlivat miljoner av kor, deras levebröd.

    Jag ser ut över himlen, längtar med bävan efter vårens första lärka i linden utanför mitt fönster, väntar oroligt på stråken av vita storkar som är på väg in över stråhalmstaken i byarna i östra Tyskland, på tranorna som ska hela vägen hem till mitt kalla land. Och på alla de andra, svarta prickarna som ljudlöst avtecknar sig högt där uppe.

  Och jag tänker: Flyg fort, försvinn, göm er i ett träd långt borta. Allihop. Tills paniken har lagt sig och Makten kan visa sig på styva linan med något annat att skrämma oss med. Där storyn under inga omständigheter får bäsas.